Vår tro

Många människor säger sig ha svårt att tro, medan andra inte kan låta bli fast de försöker.
Men vad innebär en "tro"? Kan det vara att hålla vissa saker för sanna? Men lika gärna att känna förtröstan i livet och våga lita på att det finns något större som vill bli en del av mitt liv.
Vi människor längtar efter något, men vi är osäkra på vad. Vi tror inte längre på de stora, eviga sanningarna, men kanske Gud är större än så?
Gud är den samme, men våra bilder av Gud förändras.
Kom Jesus med omvändelse eller upprättelse? Handlar det om att leva innan vi dör, eller om ett liv efter döden?
Många frågor söker svar, men det finns något viktigare: En Gud som söker oss.

Du som undrar kontakta oss i Centrumkyrkan via några rader här på vår hemsida under KONTAKT eller per telefon

I

Tankar i november

"Det finns folk som är rädda för vatten och folk som är rädda för barn,
det finns folk som är rädda om natten och folk som är rädda om da´n."
(från Lilla Mys Visa)

Det är höst, november, som nästan alltid beskrivs som grå och trist.
Mörkret och dimman sveper in över oss, i naturen och ända in i själen.
Vissa dagar ser vi inte himlen och ännu mindre solen.

Naturen går till vila, färgprakten vi nyss njöt av är förvandlad till
brunt och blött. Träden står där kala, avklädda och till synes döda.

Vi längtar redan efter en ny vår!
Kanske är det nyttigt att längta och vänta. Kanske behöver vi, som
naturen, en tid av vila och återhämtning?

Färdas på landsvägen en dimmig morgon och kan konstatera att sikten
är begränsad. Det är omöjligt att se mer än ett litet stycke
av vägen som ligger framför.
Likadant är det med livet, det går bara att se en liten bit i taget.
Vi vet ingenting om morgondagen, det gäller att ta vara på dagen!
Att leva - här och nu!

Som kristen har jag funnit Jesus som en levande verklighet i mitt liv.
Alltid närvarande - som luften jag andas, naturligt och självklart utan
att jag egentligen förstår det.
Jag känner en inre trygghet, den bär mig dag för dag.
Jag gläds över livet och allt som livet ger.
När jag är ledsen får jag tröst, när jag är rädd möter han mig med
sin kärlek.
Bönen är min utsträckta hand, till Jesus,
en vän som alltid har tid med mig.

Jesus är den som vill möta oss i vår ångest, vår rädsla och vår oro.
Han sträcker ut sin hand och vill ge oss av sin kärlek och frid.

"Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd. I sanden finns det spår."
(psalm 256)

Else-Marie Ericson

Vi är vanliga människor, vi som är med i Kungsörs Baptistförsamling.
Långt ifrån perfekta eller färdiga. Vi misslyckas ibland, precis som alla andra.
Och ofta står vi där med de svåra frågorna, våra tvivel och vår oro.
Ändå vill vi försöka följa Jesus, han som lovat
"ATT VARA MED OSS ALLA DAGAR".