Vår tro

Visst är det tryggt med försäkringsbolag. Är man ordentligt försäkrad, behöver man inte vara alltför orolig om man skulle råka ut för svårigheter. Men man hoppas naturligtvis att man inte ska behöva ha någon annan kontakt med försäkringsbolaget, än att man betalar sin årliga premie. Det räcker med att veta att de finns där i bakgrunden beredda att rycka in vid behov.

Annat är det med föräldrar. Inget försäkringsbolag i världen kan ge så mycket som våra föräldrar har gjort. Och detta utan att vi betalat ens den minsta lilla premie. Istället har de tagit ansvar för vår försörjning och utveckling speciellt när vi var som mest utlämmnade. Gemenskapen med föräldrarna var från början den allra tätaste tänkbara.

Försäkringen erbjuder en Livlina, något att ta till i nöden. Föräldrarna finns med och skapar vår Livslinje, något som formar det som blir grundläggande för våra liv.

När Jesus lär sina lärjungar att be, inleds bönen med att klargöra förhållandet i relationerna. Jesus lär oss att himmelens Gud vill vara vår Far. Många ser hellre Gud som livlinan eller försäkringsbolaget. Någon som man vänder sig till när nöden blir ohanterlig, men som man helst undviker så länge man klarar sig själv.
Jag tror att Gud är så fylld av kärlek till oss, att Han gärna lyssnar till vår bön i nödens tid även om vi nonchalerat Honom när livet gått sin gilla gång. Det är bara det , att Han har ett rikare alternativ att erbjuda.
Han vill ha gemenskap med oss varje dag och stund. Han vill vara med och dela alla ingredienser som utgör våra liv. Och på varje område dit Han får tillträde kommer Han att berika våra liv ännu mer. Han vill också leda oss och vaka över oss så att vi blir skyddade under vår levnad.
Så låt bönen bli din livslinje inte bara din livlina !

Bertil Wik

I

Tankar i november

"Det finns folk som är rädda för vatten och folk som är rädda för barn,
det finns folk som är rädda om natten och folk som är rädda om da´n."
(från Lilla Mys Visa)

Det är höst, november, som nästan alltid beskrivs som grå och trist.
Mörkret och dimman sveper in över oss, i naturen och ända in i själen.
Vissa dagar ser vi inte himlen och ännu mindre solen.

Naturen går till vila, färgprakten vi nyss njöt av är förvandlad till
brunt och blött. Träden står där kala, avklädda och till synes döda.

Vi längtar redan efter en ny vår!
Kanske är det nyttigt att längta och vänta. Kanske behöver vi, som
naturen, en tid av vila och återhämtning?

Färdas på landsvägen en dimmig morgon och kan konstatera att sikten
är begränsad. Det är omöjligt att se mer än ett litet stycke
av vägen som ligger framför.
Likadant är det med livet, det går bara att se en liten bit i taget.
Vi vet ingenting om morgondagen, det gäller att ta vara på dagen!
Att leva - här och nu!

Som kristen har jag funnit Jesus som en levande verklighet i mitt liv.
Alltid närvarande - som luften jag andas, naturligt och självklart utan
att jag egentligen förstår det.
Jag känner en inre trygghet, den bär mig dag för dag.
Jag gläds över livet och allt som livet ger.
När jag är ledsen får jag tröst, när jag är rädd möter han mig med
sin kärlek.
Bönen är min utsträckta hand, till Jesus,
en vän som alltid har tid med mig.

Jesus är den som vill möta oss i vår ångest, vår rädsla och vår oro.
Han sträcker ut sin hand och vill ge oss av sin kärlek och frid.

"Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd. I sanden finns det spår."
(psalm 256)

Else-Marie Ericson

Vi är vanliga människor, vi som är med i Kungsörs Baptistförsamling. Långt ifrån perfekta eller färdiga. Vi misslyckas ibland, precis som alla andra. Och ofta står vi där med de svåra frågorna, våra tvivel och vår oro. Ändå vill vi försöka följa Jesus, han som lovat "ATT VARA MED OSS ALLA DAGAR".

Älskad - därför värdefull

Det värde en människa har är henne givet. Det finns där innan hon sett dagens ljus,vare sig hon är välkommen eller ovälkommen när hon föds. Det har sin grund i den gudomliga kärlek som frambragt henne.

Jag är fin för du har skapat mig.
Jag är dyrbar för du älskar mig.
Skön är jag i dina ögon
en ädelsten i din hand.

Jag är din ögonsten din hemliga skatt.
Du är glad att jag finns till.
Jag vill tacka dig så länge jag lever
och aldrig glömma vem jag är.